Men nu är hon ännu mer provocerande. Hon är inte bara en symbol för oskulden, hon har gjort motstånd också och sådant kan ju vara upprörande. En natt vräks hon omkull igen och slås sönder. Kjolen är sprucken. Hon är av i midjan och huvudet är borta. Hon tycks ha förlorat kampen om sin överlevnad. Men varsamma händer tar vara på det som återstår, kapar av den spruckna kjolen och sågar bort det trasiga partiet i midjan. Limmar ihop henne igen. Så återuppstår hon igen, nu som en grekisk kvinnotorso.

En ny sommar kommer och hon får äran att tillbringa den i kungens slottsträdgård. Hon står där hela sommaren och ser blommor slå ut och blomblad falla. Hon återhämtar sig i sin nya skepnad. Balken och balansgången är borta. Istället tillkommer den tunna runda midjeplattan, som blev bortsågad. Den får en bronskrok i mitten och hängs upp på väggen bakom henne. Det blir en krok att hänga upp livet på. Livet är förändrat, men fortsätter ändå.

Den vita flickan i betong har en hemlig tvillingsyster i brons. Nu grön som en gräsmatta, kliver hon ut på en ny balk av järn och fortsätter balansgången.